Vissa konserver har länge haft en låg status i Sverige, men det håller på att förändras. På restauranger ses konserver i dag som ett medvetet val snarare än en nödlösning.
– Tomater och bönor har alltid varit självklara även i finare kök och de klassiska konserverna som ansjovis och surströmming har på senare tid fått ett uppsving – både som kulturarv och för att det har varit brist. Dessutom har de lyfts på sociala medier.
– Det finns i dag ett stort intresse för sådant som tidigare setts som smalt eller udda.
Dessutom har utfiskning och råvarubrist gjort att intresset för att ta vara på hela fisken har ökat.
Samtidigt har internationella uttryck som spanska boquerones – vinägermarinerad ansjovis – fått genomslag i restaurangvärlden. I Sverige har liknande produkter utvecklats, bland annat med Kalix siklöja som bas.
– Vi har tagit fram en svensk version av boquerones bland annat med siklöja som bas. Den blev en perfekt träff i tiden.
Resultatet har blivit en modern restaurangfavorit som kombinerar tradition, teknik, lokal råvara och hållbarhet då vi tar tillvara på siklöjan, en restprodukt av löjromfiske.
Även om fisk driver utvecklingen i dag, ser Mattias Dernelid också stor potential i grönsaker och svamp.
Han pekar ut sparris och svamp som exempel på säsongsråvaror som aktuella för nästa steg i utvecklingen av svensk konservering.
– Det handlar om att höja värdet på råvaran. Om det inte finns ett värde att hämta ekonomiskt blir det ingen långsiktig trend.
I framtiden kan konserverade grönsaker bli lika självklara på restaurangbordet som snacks eller förrätter.
– Det viktiga är att processen håller hög kvalitet. Då kan konserver gå från lågstatus till något riktigt eftertraktat, avslutar Mattias Dernelid.
Text: Åsa Maria Larsson